På ett sätt vet jag ju nu att detta blogginlägg redan är hopplöst fördömt, men nu tänker jag göra som Åsa Söderström föreslog och skriva om det i alla fall. För er som tänker att ni är nyfikna och som ser hur ni pedagogiskt skulle kunna använda idéerna för att tänka vidare och för er som kanske inte tänkt tanken ännu, kommer här ett blogginlägg om hur man kan använda apparna Snapchat och Periscope i undervisningen. Dessutom kommer jag att koppla mina tankar här till det masterprogram för språklärare som jag läser nu och ge det här blogginlägget en vetenskaplig grund.
Appen Snapchat från 2011 har mottot "Livet är roligare när man lever i nuet". Den skapades av två Stanford studenter som, likt våra ungdomar i skolan, upptäckt ett behov av att få vara oretuscherad och avslappnad i den digitala världen.
"We’re building a photo app that doesn’t conform to unrealistic notions of beauty or perfection but rather creates a space to be funny, honest or whatever else you might feel like at the moment you take and share a Snap."http://blog.snapchat.com/post/22756675666/lets-chat
För att förstå dragningskraften appen har haft och fortfarande har, behöver man förstå ovanstående. En del av oss i vuxenvärlden, som kanske inte ens har Facebook än, har inte riktigt känt behovet av att få slippa retuschera en bild eller avtagga bilder på Facebook inför en anställningsintervju.
Som lärare möter vi appen i klassrumssituationen där eleverna tycks knäppa bilder hej vilt och skicka till varandra. Faktum är att de gör det också, statistiskt sett. I rapporten Svenskarna och internet 2015 från Internetstiftelsen i Sverige, IIS, kan man se att i åldersgruppen 12-25 år har 70% appen Snapchat. Bland 12-15 åringarna säger tre av fem att de använder appen varje dag, flitigast är tjejerna. Ser man till alla internetanvändare i Sverige är det 21% som har appen. Dagliga användare som är 35+ är dock sällsynta enligt statistiken från 2015.
Som lärare har jag möjligheten att vara nyfiken och öppen inför vad som sker i mitt klassrum och låta eleverna få berätta vad som sker och sedan att själv delta. Det är min grundprincip. Det spelar ingen roll om det är en app, ett annat sätt att lösa ett problem eller ett inlägg om en klänning som skiftar färg. Utifrån nästan allt som engagerar och fascinerar ungdomar kan man bygga god undervisning.
I exemplet med Snapchat tog det ett år från det att jag först fick en idé om hur appen skulle kunna användas i undervisningen till dess att jag på ett planerat och genomtänkt sätt använde mig av den. Idén fick jag från en dåvarande elev (som då var en av få som använde appen i den gruppen) som när jag frågade om någon visste vad som var på gång i Storbritannien den 5 november detaljrikt berättade om firandet och högtiden på sådant autentiskt sätt att jag var övertygad om att han firat högtiden på plats. I själva verket hade han sett andras bilder och filmer via Snapchat.
Så en morgon chockade jag mina elever (eleven som gav mig idén hade slutat då) genom att be dem plocka fram mobilerna och kolla sin snapchat. Jag hade då själv testat appen och fastnat för funktionen "Snapchat stories", där bland annat officiella berättelser läggs ut av snapchat som är ett urval av användares snaps. Jag valde att fokusera på de olika temasnaps som läggs upp, t.ex. Guy Fawkes, Super Bowl, Halloween o.s.v. Det var någon av eleverna som inte hade appen, men då löste vi det genom att titta tillsammans. 10 minuter av min lektionstid tog det. Inte mer. Eleverna fick med sig en känsla för och förförståelse om högtiden vi sedan skulle prata om under lektionen. Det kanske allra viktigaste är att de fick med sig en ny strategi - att appen de hängde på nonstop kunde erbjuda mer än de faktiskt visste. Det visade sig nämligen att långt ifrån alla elever kunde hitta till dessa berättelser och att få hade klickat på dem och sett vad de innehöll. De allra flesta var bara i chatt- och bildläget.
Periscope har ju diskuterats en hel del på senare tid. Själv blev jag förvånad först. Första gången jag kom i kontakt med Periscope var det 2015 på Twitter (som även om det rapporten från 2015 tredubblats ändå bara används av totalt 22% av alla internetanvändare). Då dök det upp i olika användares flöden och för mig personligen hade jag möjlighet att uppleva en del av en konsert live från andra sidan jordklotet. Denna typ av tjänst är ju inte alls ny utan samma möjlighet till livesändning har funnits med t.ex. Bambuser sedan 2008 (!) och jag har alltid sett Periscope som Twitters lite sena försök att haka på live-trenden. Uppenbarligen har de svenska ungdomarna hittat till Twitter och då även till Periscope.
Precis som med andra livestreamar kan Periscope användas för att kika in på olika platser. När vi lyssnar på UR:s News Reel (japp det gör vi ofta) om snöstormar i USA vore det ju galet som lärare att inte plocka upp och visa snöovädret - live! Dessutom får vi en ny kanal att uppleva målspråkslandet och språket. Förutsättningen är dock att jag som lärare själv testat appen och vet hur den fungerar. Precis som att följa en youtubekanal kan man följa periscopeanvändare. Sedan är ju Periscope också en chans att kunna dela upplevelser med andra (jmf youtube) - en missad lektion (flipped classroom), en dokumentation av en praktikuppgift eller vad det nu än kan vara. Precis som på youtube kan man välja att låta sina sändningar vara helt öppna eller endast för en begränsad publik.
Den funktionen som blivit mest uppmärksammad, bland annat i oron kring användning i skolan, är att man i Periscope kan få respons från sina tittare i realtid - likes och kommentarer. Lite som i det verkliga livet helt enkelt.
Jag förstår helt och fullt både oron och kritiken i den senaste tidens debatt, men tror aldrig att det egentligen handlar om en viss app, en viss hemsida eller mobilens vara eller icke vara i klassrummet. Det handlar om pedagogik och värdegrund - om att lära oss att delta, umgås och komma överens oavsett var mötet sker. Nu kommer vi till den vetenskapliga grunden.
Under hösten har jag via Linnéuniversitetet läst bland annat kursen "Kommunikation" inom ramen för Nordiskt Masterprogram för språklärare, där en del har bestått av Digital Literacy och Mobile Learning. Digital Literacy är i mångt och mycket MIK (Medie- och Informationskunnighet). Alla de färdigheter vi behöver ha för att klara oss i en digital värld. Marc Prensky (2011), ni vet han som pratade om Digital Natives, skriver i en artikel följande citat "If I lose my cell phone, I lose half my brain". Jag tror att inte bara tonåringar, utan även vi vuxna, kan känna igen oss i detta. För Prensky handlar mobiltelefonen om en digital förstärkning (extension) eller rent av digital förbättring (enhancement). "Technology alone will not replace intuition, good judgement, problem-solving abilities, and a clear moral compass" (2011:19) skriver Prensky utan han slår ett slag för det han kallar "digital wisdom" som, "can be, and must be, learned and taught" (2011:26). Samma åsikt förs fram av Gavin Dudney, Nicky Hockly och Mark Pegrum i Digital Literacies (2013) - både lärare och elever behöver digitala strategier och färdigheter. Det är inget vi kan välja bort. Istället måste vi fundera på hur vi arbetar med digitala färdigheter på ett systematiskt, strukturerat och effektivt sätt. Värdegrundsarbetet ingår i alla ämnen. Filmen nedan konstaterar att det är få vuxna som pratar om det som sker på nätet - självklart måste vi göra det, både so föräldrar och i skolan.
En parallell som ofta dyker upp när man läser om oro för ny teknik är Sokrates och hur han hävdade att skrivandet förstör minnet. Det gjorde det säkerligen också menar Prensky, men det ledde till att vi istället utvecklade andra förmågor. Stephen Bax (2002:23) talar om en normaliseringsprocess. Då 2002 talade han om datorer i språkundervisningen CALL (Computer Assisted Language Learning) som långt ifrån var en självklarhet och beskrev normaliseringsprocessen genom att påpeka att få nog skulle prata om PALL (Pen Assisted Language Learning) eller BALL (Book Assisted Language Learning). Det är ju precis likadant med mobiltelefoner idag.
Skolverket har gett ut de utmärkta kommentarmaterialen om Digital läsförståelse i Engelska - det är bara att hoppas att övriga ämnen också får. Läs gärna bakgrunden som sammanfattar vikten av att lära sig digital literacies:
Åk 7-9
Gy kurs 5/6
Statens medieråd har otroligt bra material för att arbeta med elever inom MIK - till och med med hjälp av mobiltelefon i klassrummet.
http://statensmedierad.se/larommedier.365.html
Böckerna Digital Literacies och Going Mobile rekommenderas varmt. Det finns dels en teoretisk bakgrund och dels praktiska (och mycket detaljerade) övningar att arbeta med i klassrummet.
Referenser
Bax, Stephen. 2003. CALL- past, present and future. System 31/1: 13-28
Dudeney, Gavin & Hockly, Nicky. 2012. ICT in ELT: how did we get here and where are we going? ELT Journal, Vol. 66, No.4: 533-542
Dudeney, Gavin, Hockly, Nicky & Pegrum, Mark. 2013. Digital literacies: research and resources in language teaching. Harlow, England: Pearson
Hockly, Nicky. 2013. Mobile Learning. ELT Journal, Vol.67, No.1: 80-84, ERIC, EBSCOhost, viewed 12 December 2015.
Hockly, Nicky. & Dudeney, Gavin. 2014. Going mobile: teaching with hand-held devices. Surrey: Delta
Prensky, Marc. 2011. Digital wisdom and Homo Sapiens Digital. In Thomas, Michael
(ed). Deconstructing Digital Natives: Young People, Technology, And The New
Literacies. New York & London: Routledge, Taylor & Francis Group: 15-29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar